O-ringen 2022

Peter Albinsson:
Femdagars 2020 fast 2 år senare, hösten 2021 fick jag Peter Albinsson förfrågan om vi IFK Enskede kunde arrangera två MTBO tävlingar mellan VM MTBO i Falun och O-ringen. Efter lite funderingar så ville jag detta, och fick godkänt av styrelsen.

Magnus Blåudd OK Rodhen och jag gick igenom vilka kartor som skulle användas och vilka tävlingar som skulle kunna fixas. Vi hade båda en dröm om en ultralångdistans i de norra delarna av Uppsala. Som tur var jobbade jag i Uppsala då så det gick bra att stanna kvar för att reka kartor efter jobbet. Men det blev en hel del helger i Uppsala fem kartor blev rekade tillsammans med hustrun Malin. Men i juni höll jag på att ge upp då en stor del av skogen i ena kartan vart en enda stor föryngringsyta med alla stockar på stigarna. Skogen genomgick en stor förändring då stora delar var drabbad av granbarkborren så det blev ständiga förändringar på banorna. Men två veckor innan kartorna skulle på tryck var det rensat på stigarna.

Ultralången fredagen 22/7 lockade tyvärr inte så många deltagare, men de alla var nöjda med kartor och banor samt arrangemanget. Alla funktionärer skötte sig utmärkt.

Till medeldistansen lördagen 23/7, var det lite fler deltagare men klart färre än väntat. Där fick vi hjälp av Mikael Åhnberg OK Rodhen att fixa karta och banor i Storvreta. Alla var nöjda.

Söndagen 24/7 hade vi ett modellevent nära c-orten och där kom det ca 220 deltagare så det var mycket roligare som arrangör. Men tyvärr fick vi inte betalt för detta.

Lärdom av detta är att inte arrangera för mycket MTBO på kort tid, då de tävlande inte mäktade med våra arrangemang.

Sedan kom femdagars och vi i MTBO fick vara med på första etappen med gemensamt mål med de andra tävlande. Det var Patric de Boussard H50, Mikael Hallendahl H45 och jag Peter Albinsson H50 som skulle köra MTBO. Banorna och kartorna var riktigt bra, tyvärr är delar av Uppsala (Nåsten och Lunsen) inte riktigt så lättcyklade.

På första etappen i Nåsten klarade Patric av terrängen och banorna riktigt bra och slutade 4:a, jag var inte lika snabb men mycket tröttare och Micke fick känna av terrängen alldeles för mycket i en vurpa och fick avbryta sitt lopp.

Andra etappen en medeldistans fick vi köra i en helt annorlunda terräng, stadsnära skog med snälla stigar och bostadsområden, vi hade många kontroller så man fick verkligen hålla huvudet kallt hela vägen in till mål så man inte missade något. Patric hade hög fart och lyckades bäst blev 7:a, vi andra var nöjda.

Tredje etappen var en sprint i Stadsskogen, som var helt fantastiskt rolig och klurig. Det var snabbcyklat med många stigar. Jag blev 4:a, Patric 16:e, Micke fick tyvärr kasta in handduken och startade inte.

Fjärde etappen gick i Lunsen i form av långdistans, dessutom hade vi den längsta vägen till starten (8km) jag någonsin varit med om. En fantastisk terräng som krävde sin cyklist med rötter och stenar samt spänger där man fick hålla tungan rätt i mun så man inte vurpade i kärret. Patric visade sin styrka och blev 5:a, jag har inte varit så slut efter ett lopp som då (15:e).

Sista femte etappen, gick på Uppsala åsen utmed Fyrisån och är nog den roligaste långdistans jag har någonsin kört. Vi hade sprint, medel och långdistans på samma gång, 37 kontroller samt fyra kartbyten. Det gällde att hålla koll på alla höjdkurvor så att man slapp klättra för mycket. Patric kom på fin 6:e plats totalt och jag på 11:e plats.

Jag var nöjd att kunna ställa upp på femdagars då jag i januari stod på örat i en skidO tävling och bröt överarmen i axeln. Så min träning var kart- och banritning i promenadform. 2023 går femdagars i Åre och endast i tre dagar med MTBO, två i Östersund och en i Järpen så då blir det fot-OL för min del. Men till smålandskusten 2024 är jag tillbaka på sadeln och hoppas att fler vill köra MTBO.

Emma Hallendal:

Äntligen! 

Efter 3 års väntan blev oringen i Uppsala äntligen av. Sist jag sprang oringen var i klassen D14 och det året gick det inte så bra då jag blev sjuk till sista dagen och kunde inte slutföra alla etapperna. Därför hade jag som mål detta år att gå runt och vara godkänd alla dagarna. Detta lyckades jag med i D18 och slutade på en 14 plats i totalen. 

Under den första etappen var vi i pattsons hage dit det var 15 min med cykel från c-orten. Den första etappen var en förlängd medeldistans i ett flakt landskap. Något jag missade första dagen var att ekvidistansen var 2,5 meter istället för 5 meter. Detta gjorde det svårt att orientera och den första dagen var det enligt mig en dålig prestation. 

Den andra etappen var på samma arena men denna gång hade jag förstått terrängen bättre och då slutade jag topp 10. Denna etapp var långdistans och jag brukar gå bättre då. 

Efter två etapper var det dags för aktivitetsdag och sprint för eliten. Då var det indoor på Ikea för oss icke elit. Eftersom varuhuset var öppet fanns det inga avspärrningar vilket gjorde att det inte var svår orienterat, men det var ändå kul att vara med på. Därefter bar det av till studenternas fotbollsarena där elitsprinten ägde rum. 

Tredje etappen var på en ny arena i norra delen av lunsen. Det går många skräckhistorier om lunsen och hur svårt det är, därför hade jag redan innan bestämt mig för att ta det väldigt lugnt och ha bra kartkontakt för att inte tappa bort mig. Det resulterade i att jag gick kompass rakt på de flesta sträckorna och det gick väldigt bra. Jag tyckte att den tredje etappen var den roligaste. 


Under den fjärde etappen var det ytligare en ny arena och denna gång gick etappen i södra delen av lunsen. Jag tänkte på samma sätt som dagen innan och försökte lita på kompassen. Jag tror att jag var lite nervös från dagen innan då det hade gått bra att jag hade svårt att hålla fokus. Detta ledde till att jag bommade en del och hade inget bra flyt i orienteringen. Jag var besviken när jag kom i mål eftersom jag visste att det var jaktstart dagen efter.    Den femte och sista etappen tog plats på samma ställe som den fjärde. Det speciella var jaktstarten då jag startade i slutet på en klunga. Jag hade fått tipset innan att aldrig vara själv och att jag hellre skulle bomma med klungan än att springa själv. Så det var vad jag gjorde. Jag tog rygg och sprang på för att aldrig vara själv.  Det lönade sig väldigt bra då jag plockade in 8 platser i totalen och slutade 3:a på den etappen.    Fjärde och femte etappen låg i närheten av ett glasställe där dom hade väldigt stora glassar. Självklart blev det också ett besök där efter fjärde etappens besvikelse. 

Efter varje etapp bjöds det på spex och prisutdelning på oringen torget. Spexet var väldigt uppskattat då det alltid var fullt i publiken. Under prisutdelningen fanns det en osagd tävling mellan klubbarna om vem som kunde heja högst. Detta skapade en väldigt bra stämning då alla hejade och var glada. 

Något som min familj la märke till under vistelsen i Uppsala var att det finns väldigt många gula bilar. Vi var uppe i 6-7 stycken på en resa.    Nina de Boussard

Äntligen!! Det är väl ordet vi alla vill använda för veckan i Uppsala.

Vi har äntligen fått springa 0-Ringen. Äntligen fått tillbringa en vecka med vänner och bekanta med ett stort gemensamt intresse. Orientering!

För några av alla enskedeiter som deltog började det redan på torsdagen med uppsättning av tält och förberedelser för MTBO-tävlingar. Jag och Liam följde med Patric upp redan då men valde att åka hem igen vilket såhär i efterhand var ett väldigt bra beslut. För även om det är mysigt att sova i tält behöver det ju inte bli allt för många extra nätter. 

Ultuna var i år samlingsplatsen. Campingen var lite utspridd med c-ortstorget som en central punkt. Jag kan dock säga att jag var där 2 gånger på hela veckan men de yngre i klubben var där dagligen och varje gång kom de tillbaka med nya saker som korvtröjor och mössor från biltema eller godis osv. De höll sig sysselsatta kan man säga med alla småtävlingar de kunde hitta.

Första etappen var i år på måndagen. Och det är alltid lika mäktigt att komma ut till tc med dess långa upplopp, entusiastiska speaker och massor av orienterare. Har man inte varit med så är det svårt att föreställa sig kan jag tänka mig. Terrängen bjöd på klurigheter för många och det var lika svårt som arrangörerna hade lovat.

Men kul!!

Efteråt köps det godisremmar, diskuteras vägval och snackas placeringar och tider. Precis som det ska vara. Finns ju ingen anledning att ändra på rutiner, eller hur.

Sedan kan man säga att etapperna rullar på. Det är fot-ol, mtbo, preo, sprint på ikea osv. Kul för i år var att vi också hade 3 deltagare på elitsprinten i Uppsala centrum som vi fick heja fram när vi inte lika snabba hade vilodag.

Veckan kan sammanfattas med väldigt blandade resultat, kommer inte gå närmre in på det men det som är så roligt med Enskede är att vi alla är med och hejjar fram varandra, stöttar i motgångar och glädjs åt framgångarna.

Sista etappen var på lördagen och då blir det oftast en lång dag på tc. Vi alla startar väldigt olika då det är jaktstart beroende på veckans resultat. Roligt men nervöst. Alla totalsegrare tas emot av speakern med någon form av segrarsång. Stämningen är på topp denna sista dag.

Efteråt så stannar en del kvar för disko sjätte etappen eller att bara få avsluta med härlig klubbgemenskap.

Vi ser redan fram emot nästa år i Åre även om när jag frågade Lucas vad det bästa var så var det tydligen att få åka hem. (Eller spela volleyboll).

Pelle Blom:

Mitt andra O-Ringen deltagande
Efter att gjort min O-Ringen premiär uppe i Örnsköldsvik (som var svårt att undvika då vår sommarstuga ligger där) var det så dags för mitt andra O-Ringen.

Jag var anmäld i H55-klassen, på samma sätt som jag var i Övik.  Ludde och jag åkte fram och tillbaka från Stockholm varje dag med ett undantag, och logistiken hade man hanterat (som förväntat) mycket bra.  Träffade förresten en granne häromdagen som refererade till en diskussion hon haft med en bekant som sagt att orienterare är en massa ingenjörer, så det är ju klart att logistiken funkar bra.

Inför årets tävling hade jag kollat på många av de videos man lagt upp på YouTube … många riktigt bra gjorda, och hade fått med mig att nu gäller det att ha koll på kompassen, springa uppe på de (små) höjderna, och ha en plan för hur du vill springa.  Så, hur gick det (tänker att jag visar hur mycket längre än fågelvägen jag sprang som en representation av hur det gick)?

• Etapp 1: 4,4 km som togs på 6,3 km, tyckte det kändes bra, en lite större miss och en mängd småmissar men nu var jag igång
• Etapp 2: 5,9 km som togs på 7,6 km, tyckte det gått rätt ok på första etappen så gav mig iväg med rätt gott självförtroende och bommade rejält på första kontrollen … var vid kontrollen men missade den, och resten av etappen blev lite därefter
• Etapp 3: 5,9 km som togs på 6,9 km, den dagen och sträckan som kändes bäst, hade koll på var jag var hela tiden
• Etapp 4: 3,6 km som togs på 4,8 km, svårt, var tvungen att vända tillbaka vid ett tillfälle då jag kommit lite snett och allt såg likadant ut, så var bra att gå tillbaka till stigen och röset igen
• Etapp 5: 5,8 km som togs på 7,4 km, här kom tävlingens dundermiss som säkert kostade mig 30 min … var tvärsäker på var jag befann mig någonstans men det gjorde jag ju inte 

Jag tyckte jag var noga med kompassen, men här behöver jag öva mer, lätt att tappa fokus när man ser ett lättlöpt stråk.  Försökte verkligen använda höjderna, men tyckte att det ofta var lättsprunget även i det blåa, och det där med att ha en tydlig plan för löpningen var det lite si och så med …

Hamnade som förväntat i den sista kvartilen, men jag deltog inte för själva tävlandet utan för motionen, möjligheten att springa för mig riktigt svåra/kluriga banor och för upplevelsen.  Måste säga att baserat på de kriterierna så levererade O-Ringen i Uppsala på ett bra sätt.  Jag fick en ordentlig genomkörare (inklusive alla långa promenaderna till start), tog mig runt och tog alla kontroller på vad jag tyckte var riktig klurig terräng, kul även om man blir lite frustrerad ibland ute i skogen.  Till sist är det ju en rätt häftig upplevelse med alla deltagare, målområdena, allt folk ute i skogen.  Nästa år blir det H60 uppe i Åre … nytt år, nya utmaningar.